ikilledmygirlfriend

 

 

Ja, nu är det nog dags för en uppdatering igen.

Tiden bara flyger förbi, och det märks knappt förrens halva året har gått. Vilket det nästan har, hur sjukt låter inte det...
 Livet har tagit en stor vändning för mig de senaste veckorna - och jag kommer på en helt ny bana nu känns det som. Jag har sagt upp mig från jobbet i Kista och jobbade sista dagen igår, och det känns skööööönt. Vilken frihet. Och lägligt som det är så börjar jag mitt nya jobb inne i stan på måndag. 
 Jag har haft lediga helger, men ingen har kännts som denna. Liksom med något nytt som väntar på måndag. Nya rutiner, nya vägar och intryck. Ju mer jag tänker på det känns det bättre.

 Min lördag har bestått av vallhundstävling (åskådare), sommarsläppt fåren och grillning. Nu sitter jag på uteplatsen och sippar på ett glas vitt för att fira att livet verkar bli lite ljusare.
 För två månader sedan var det kolsvart vid den här tiden, och nu grönskar det i dalen. huhuhu

Tyraaa varför har du inte bloggat på så längeeeeeeöööhöhöehöeöeeeeeeeeeeee

Ärligt talat så har det inte ens fallit mig in.
Och om du, min käre random, någonsin har läst min blogg förut så är det ganska tydligt att det i perioder blir ganska glest mellan mina uppdateringar om min otroligt hektiska, intressanta och häpnandsväckande vardag.
muh

Nu när jag har en liten valp så tar han ju upp all min lediga tid. Jag kan inte ens sätta mig ned och glo på teve om han inte finns i mitt synfält och jag vet att alla flyktvägar är avspärrade. Det tar bokstavligt talat tre sekunder för honom att lägga en skithög som skulle kunna varit en häst på finmattan.
Jag är utmattad, men samtidigt uppiggad. Det är tidiga mornar och timmes-promenader flera gånger om dagen.
Den här helgen är jag ledig, tre dagar. Så jävla skönt.
Jag kommer att tänka på vad jag skulle gjort för tre år sedan om det var helg. Smuggelsprit, några polare, ute och ränna varsomhelst, välta soptunnor, spy i någons brevlåda, komma hem klockan halv fem och sova 14 timmar.
Nu tar jag en kopp te och sussar innan klockan tolv.
Alltså, inte varje helg. Jag är väl ingen asocial grottmänniska, men det slaviska slöseriet och sökandet efter kaos och något sätt att släppa lös mina hormoner är över.

Vart ska jag komma med det här?
Jag vet inte. Jag har väl glömt hur en gör när en bloggar.

 

Kjamiz

 

Fan vad jag är kass på att skriva här, eller rättare sagt att hitta tiden att skriva. (Jag upptäckte nu att det är skitjobbigt att skriva med mina naglar...)

Vad har jag gjort på senaste tiden?

Idag blev jag mamma.
Till lilla Chex, 10 veckor gammal. Jag är överlycklig! <3

LEDIG

And I'm gonna get SHIT DONE.
Eller ah visst. Så sägen en alltid.
Men det jag menar är att jag inte ligger och slöar som en jävla söndagsslusk och dricker coca-cola (trots att jag....ligger i sängen just nu...)

 Jag har precis varit ute på en lång promenad med hunden och tränat stenhårt. En dag ska det bli en riktig hund av det där djuret alltså, mark my fucking words. Höstkylan och snålblåsten är uppiggande, och jag har sovit ett oklanderligt antal timmar i natt - så nu är jag ett sprudlande energipaket - redo att få utlopp. Hur det är med motivationen är ju en annan femma, men det kan vi ta sen.

laterrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr

 

Jag har sagt det här förut. Det blir väl så när en blir äldre, en blir en slags trött repris av sig själv.
 Det är sjukt att vi under hela våran uppväxt uppmuntras att vara oss själva och inte skämmas, ta plats och våga prata - för att sedan när vi blir äldre pressas ner i mallen som vi lärde oss att bryta oss loss ur som små.
Antingen så missförstod vi när de sade "var dig själv" då de egentligen menade "var såhär", eller så testade de oss för att se vilka som var formbara små apor och vilka av oss som bara var....apor.

 Jag har spottat tillbaka i deras ansikten många gånger. Inte genom hårda ord eller en faktisk spottloska (fast jag många gånger velat) - utan genom att visa dem att de har fel. Det har inte spelat mig någon roll hur lång tid det har tagit, hur mycket stöd eller nedtryckning jag har fått - inte för att visa att jag har rätt, utan visa att de har fel.

 Jag skiter i att jag inte får jobba i kassan någonstans för att jag har en ring i näsan eller synliga tattisar, jag skiter i de snoffsiga kärringarna på salongen som synar mig från topp till tå med ett höjt ögonbryn när jag ska klippa dem och jag skiter i alla som någonsin har sagt till mig att jag inte passar, kan eller duger.

...hemma! Skönt.
 Idag mår jag mycket bättre, men det känns som att det ligger någonting och lurar under skinnet på mig.

Vad finns det att säga om idag? Jag hjälpte praktikanten på salongen att skriva om sitt CV, och herre...min....jävel det behövdes. När vi till slut var klara så frågade hon mig vad hon skulle göra med sitt gamla CV, och jag svarade "Lilla gumman, det där pappret ska aldrig mer se solen, och du ska inte visa det för en levande själ igen" och körde ner det i strimlaren. Stackars träd som får dö bara för att användas till att skrivas en massa gudsförgätet svammel med så kass grammatik att jag inte ens skulle "råka" skriva så pass om jag så hade sänkt en flarra billig tequila.

Men however, the top story of idag är att jag har haft den bästa hårdagen i hela mitt liv. Det kanske låter ointressant, men mitt hår har varit så sjukt snyggt hela dagen idag att det bara måste uppmärksammas. Jag blev typ förvånad att jag inte blev förföljd av paparazzis på vägen hem från jobbet, eller att någon modell-letande manager som var inne på konsum och köpte ekologisk tonfisk på burk (existerar det?) inte tappade sina varor, stoppade mig och ba OMG YOU ARE EXACTLY WHAT I'M LOOKING FOR och jag ba lämnar jobbet och...
 Mitt hår var snyggt idag okej. Låt mig få njuta av det.

Idag när jag kom till jobbet så kände jag nästan direkt bara att dagen skulle bli skit. Jag skulle inte orka jobba, och när jag då måste så skulle det resultera i dåligt utfört arbete istället.
Så jag fick gå hem. Andas lite och komma med nya tag imorgon...!
Men så dags på dagen så finns det inte så stor chans att jag kan få skjuts hem, så det fick bli en lång promenad genom skogen. Frustrationen som uppstår över mina klackar när jag pulsade genom geggamojjan på den höstblöta skogsstigen. Men en promenad gör gott.

HÄLLOW BLOGGEN

Här är en trött tjej från andra sidan internet som hälsar.
 Fan det är kul att blogga, och det är ju bra att kunna se tillbaka på  vad jag har gjort under mitt liv egentligen. Jag läste igenom gamla inlägg lite på måfå här om dagen, och fan jag hade glömt typ hälften - och med risk för att vara lite högmodig så förundrades jag faktiskt och log en aning åt min egna fyndighet.

 Ja vad gör jag nu för tiden, förutom att jobba... Ingenting alltså. Jag har ingen fritid och inget socialt liv. Jag har inte jobbat så länge att jag lärt mig att komponera ihop arbetslivet med mitt privatliv så att det sammanklingar och fungerar. Det enda jag gör på mina lediga dagar är liksom att förbereda mig för nästkommande arbetsdagar.
Det suger liksom. Men jag lär mig väl så småningom. Likaså ska jag lära mig att blogga lite mer.

Jag svängde förbi Siba idag på min lediga dag och plockade med mig en ny kamera. Jag kände att jag behövde det så att jag kan dokumentera och se tillbaka på mina dagar. Det sved lite i plånboken, och jag köpte med ett fodral och försäkring också eftersom att alla mina tekniska atteraljer brukar pensioneras på ett våldsamt sätt... så att säga. 
 Tänk om jag kanske börjar blogga mer nu?

Jag testade skärpan lite nu bara. Och, uhm. Nu ska jag fixa naglarna. Jag lovar.

 

Japp, idag har fått shit done alltså. Jag har städat klart mitt rum. Det är ett projekt som har pågått i några månader nu. Men nu jävlar skiner det som en polerad flint.
Slängt ut min feta TV också som inte fyllde någon funktion, och vips så är rummet dubbelt så stort typ. Fast fortfarande pyttelitet.

Ladidadida....

Skönt med en ledig dag som inte tillbringas endast i soffan. Men imorgon är det upp till jobbet igen! Jag ska bara sitta en liten stund till och agera modebloggare och fixa naglarna.

Ja shit vad mycket som har hänt. Inte en minut knappt har jag kunnat avvara till l'internét.

Ett par dagar efter skolavslutningen så gick jag och sökte jobb, och fick det. Så jag har jobbat som ett svin, 10-timmarsdagar. Vad finns det mer att säga om det egentligen.
Att jobba på salong är inte det samma som i skolan kan en ju lugnt säga, men det har varit asnajs. Verkligen roligt att få komma ut i det verkliga livet liksom. Det känns som att livet börjar på riktigt.

Men, idag har jag jobbat min sista dag. Och på måndag börjar jag på ett nytt jobb. Snabba ryck. Där ska jag göra klart allt inför gesällen, så att jag kan kalla mig frisör på riktigt. Ser fram emot det.

Tomma ögon och ett halvhjärtat leende. Allt jag kan frammana just nu.


pussy

Nu ska det städas.

Men vem vet, jag kanske blir fin.
Eller tappar hoppet om mänskligheten och snaggar skallen och köper en keps.
Jag gissar mer på det sistnämda.