Det är värre att ljuga för sig själv än för andra
Jag säger alltid "Jag tar inte råd från hycklare".
Om en rökare säger att jag inte borde röka, så glider det rakt av. Samma sak om någon som alltid försover sig säger att jag borde gå upp tidigare på morgonen, om en shopaholic säger att jag borde vara mer sparsam, om en nazist säger att jag borde vara lite mer öppen för andr.... Ja ni fattar grejen.
Men vet ni vad jag också alltid säger? "Vi är alla hycklare".
Alltså, mitt huvud snurrar runt, runt, runt nu. Jag kan typ höra hur kugghjulen gnisslar innanför tinningarna.
Jag tycker inte att en ska se tillbaka på sitt förflutna för mycket, för det distraherar en från nuet, och för att inte nämna framtiden. LEV I NUET, CARPE DIEM OCH ALLT SÅNT ÖVERPRETENSIÖST SKITSVAMMEL. Liksom.
Jag tänker på hur ofta jag säger det, tänker det.
Men det går inte en dag utan att jag återspelar flera år av mitt liv inuti mitt huvud. Det går inte en dag då jag inte tänker på människor, platser och händelser från de gågna åren av mitt liv. Saken är den, att jag inte vet om jag tänker tillbaka på det som fina minnen som jag är glad att ha, eller om jag saknar det/dem och vill tillbaka. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. För oavsett om det är glada minnen, sorgliga, pinsamma eller fantastiska - så blir jag inte glad av att tänka på dem.
Var jag än är, vad jag än gör - så tror jag alltid att jag var lyckligare förut. Allt var mycket lättare förut, oavsett vad det handlar om. Mitt liv skulle vara perfekt om jag kunde återgå till hur det var för ett år sedan, intalar jag mig själv.
Men det är ju inte sant? Mitt liv var inte perfekt för ett år sedan? Inte för två, tre, fyra eller fem år sedan heller!
Är detta tankesätt ett tecken på att jag kommer att leva ett ofullständigt liv och aldrig vara nöjd, utan bara blicka tillbaka på år som jag visste att jag var lycklig under, men som jag inte visste om att jag var under tiden då jag faktiskt var det?
Min poäng här, i detta osammanhängande, svammlande textstycke är - att jag är den största hycklaren jag vet.
Och att jag tänker för mycket. Jag borde slappna av lite, och bara, ni vet....... fånga dagen.
Om en rökare säger att jag inte borde röka, så glider det rakt av. Samma sak om någon som alltid försover sig säger att jag borde gå upp tidigare på morgonen, om en shopaholic säger att jag borde vara mer sparsam, om en nazist säger att jag borde vara lite mer öppen för andr.... Ja ni fattar grejen.
Men vet ni vad jag också alltid säger? "Vi är alla hycklare".
Alltså, mitt huvud snurrar runt, runt, runt nu. Jag kan typ höra hur kugghjulen gnisslar innanför tinningarna.
Jag tycker inte att en ska se tillbaka på sitt förflutna för mycket, för det distraherar en från nuet, och för att inte nämna framtiden. LEV I NUET, CARPE DIEM OCH ALLT SÅNT ÖVERPRETENSIÖST SKITSVAMMEL. Liksom.
Jag tänker på hur ofta jag säger det, tänker det.
Men det går inte en dag utan att jag återspelar flera år av mitt liv inuti mitt huvud. Det går inte en dag då jag inte tänker på människor, platser och händelser från de gågna åren av mitt liv. Saken är den, att jag inte vet om jag tänker tillbaka på det som fina minnen som jag är glad att ha, eller om jag saknar det/dem och vill tillbaka. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. För oavsett om det är glada minnen, sorgliga, pinsamma eller fantastiska - så blir jag inte glad av att tänka på dem.
Var jag än är, vad jag än gör - så tror jag alltid att jag var lyckligare förut. Allt var mycket lättare förut, oavsett vad det handlar om. Mitt liv skulle vara perfekt om jag kunde återgå till hur det var för ett år sedan, intalar jag mig själv.
Men det är ju inte sant? Mitt liv var inte perfekt för ett år sedan? Inte för två, tre, fyra eller fem år sedan heller!
Är detta tankesätt ett tecken på att jag kommer att leva ett ofullständigt liv och aldrig vara nöjd, utan bara blicka tillbaka på år som jag visste att jag var lycklig under, men som jag inte visste om att jag var under tiden då jag faktiskt var det?
Min poäng här, i detta osammanhängande, svammlande textstycke är - att jag är den största hycklaren jag vet.
Och att jag tänker för mycket. Jag borde slappna av lite, och bara, ni vet....... fånga dagen.
