ikilledmygirlfriend

Jag har sagt det här förut. Det blir väl så när en blir äldre, en blir en slags trött repris av sig själv.
 Det är sjukt att vi under hela våran uppväxt uppmuntras att vara oss själva och inte skämmas, ta plats och våga prata - för att sedan när vi blir äldre pressas ner i mallen som vi lärde oss att bryta oss loss ur som små.
Antingen så missförstod vi när de sade "var dig själv" då de egentligen menade "var såhär", eller så testade de oss för att se vilka som var formbara små apor och vilka av oss som bara var....apor.

 Jag har spottat tillbaka i deras ansikten många gånger. Inte genom hårda ord eller en faktisk spottloska (fast jag många gånger velat) - utan genom att visa dem att de har fel. Det har inte spelat mig någon roll hur lång tid det har tagit, hur mycket stöd eller nedtryckning jag har fått - inte för att visa att jag har rätt, utan visa att de har fel.

 Jag skiter i att jag inte får jobba i kassan någonstans för att jag har en ring i näsan eller synliga tattisar, jag skiter i de snoffsiga kärringarna på salongen som synar mig från topp till tå med ett höjt ögonbryn när jag ska klippa dem och jag skiter i alla som någonsin har sagt till mig att jag inte passar, kan eller duger.