ikilledmygirlfriend

Jag har lockat mitt hår för första gången i mitt liv! Nu har det ju gått ett tvåsiffrigt antal timmar sedan dess, så det ser inte megasnyggt ut, men vad ska man göra. Jag äger ingen locktång.
Jag gillart, men inte galet mycket. Vi frisörtjejjjjer ska reklama och demonstrera en massa BaBylizz-produkter på en massa ställen, så vi har fått hem ett par grejer till skolan som vi ska prova.

Det är roligt att även en tjej som är född med spIkrakt hår kan få prova på silvriga ängla-lockar once in a while.
Men jag brände fingrarna något förjävligt på den där spejsade nya lock-stången..

Och snart ska jag dra till skolan råå, ska bara måla lite i fejjan och sånt. BUHBYE

Hahahhah fyfan vad jag spillde sylt i sängen när jag tog den här bilden!

Jag är närmare än du tror.
Du erkänner mig fortfarande. Men innerst inne tror du att jag glömt just dig.
Det har jag inte.
Jag känner dig. Och jag förlåter dig aldrig.
Om du tänker efter har du redan anat det flera gånger.
- Känt min andedräkt i nacken när du för ett ögonblick tappat balansen högst upp i trappan.
Under sekunden när dina händer tappar ratten på motorvägen.
Och i den kyliga lättnaden när du glömt att blåsa ut stearinljuset som fortsatt brinna på nedervåningen.
Jag räknar dina sekunder och jag ser hur du använder dem.
Ibland sitter jag och lyssnar på vad du tänker.
Och ni tänker så mycket. Och gör så lite.
Och ni irriterar så mycket.
Men inte efter att ni slutar andas. Aldrig då.
Då tänker ni alla samma tanke.
Och det gör många av er tunga att bära.
"Hoppas dem vet hur mycket jag älskar dem"
Jag är mystisk, säger dem.
Ni vill veta varför jag drabbar er och var jag för er efteråt.
Men jag vill veta detta:
Varför väntar ni så ofta tills det är för sent?



Min enda poet är en norsk serietecknare vid namn Lise Myhre.

Jag skulle ge upp 10 orgasmsprudlande kvällar med vilken man eller kvinna som helst ( förutom en ung Sebastian Bach, såklart) för den här ljuvliga smörjan i pappförpackning.
Faktum är att om jag skulle dö av fetma på grund av den, så skulle jag dö med ett leénde på läpparna och en sked i käften.

Jag i ett kök. duh

Jag önskar ibland att vi hade en kung med ballz of steel som kunde styra och ställa lite, så att folket slapp känna illusionen av att alla bestämmer. Det funkar inte.

..och jag är arbetslös. Det kändes nästan lite kränkande.

Skolan idag var medelmåttig. Panerad fisk till lunch.
Humöret har inte varit på topp, det känns som att jag håller på att bli sjuk.. Känns inte underbart. Vaknade med urinvägsinfektion, och sen drog morsan utan mig. Strö lite spöregn på det och så har ni my day as a sandwich.

Men promenaden hem var som en frigörelse. Solen bröt fram och träningsverken bleknade långsamt bort.
Och så hade jag ju Dålers kamera i väskan och kunde därmed savor ärets kanske sista solsken.

.. pga min ringa ålder och så vidare, men jag hittade ett inlägg på en blogg som fick mig att öppna ögonen en aning.

Peace out.