ikilledmygirlfriend

Min dator har dragit till Åland och kommer inte hem förrän torsdag kväll, därav min glesa uppdatering. 
 Nu har våran kassa datorsnubbe tatt sig tiden och satt sig ned och blockerat ett flertal sidor som vi vi inte får gå in på här i skolan. Det som har blivigt blockerat är porrsidor, och bilddagboken.. Blogg esse tycks ha klarat sig, men eftersom Oompa-Oompa har digiutvecklats till elake Oompa-Lord så kommer det nog inte ta lång tid innan vi inte kan skriva annat än just skolarbete på datorerna här. (Oompa-Oompa=Jonas)

My tummy aches very bad.

Nu sitter jag på en av de få fungerande datorerna i skolans ganska så kvava datorsal. Skärmen på Lizas dator här bredvid lyser ivrigt grönt.
We<33333Grundskolors hårt uttänjda budget!1!!!!!!11!!!!
 Vi ska skriva en såndäringa, novell, på svenskan. Och det är ju en uppgift som man faktiskt kan göra utan att känna ångesten flöda och så, men dock blev det genast tråkigare när Krokodilen lägger upp en bild på over-head maskinen, föreställandes en stor sliten dörr och en skara med ungar som tycks lyssna och titta genom nyckelhålet, och sedan informerar oss att "Alltså, ni får skriva heeeelt fritt!!!!.. Men det ska handla om denhär bilden."
 Jaha, där drog min kreativitet sin kos. Man kan ju inte skriva en "fri" novell, om får en klar beskrivning på vad man ska skriva om. Lécole est trés trés bizarré. Gissa vad det betyder så fåru en korv.

Det som kommer hända mig, jag vet inte när, snart har hänt förut. Fast inte precis detta, förra gången kom det oväntat och som ett hårt slag i ansiktet. Ett slag som jag grät över i flera veckor. Sen sade jag att jag inte skulle gråta igen.
Men nu fick jag reda på det innan det kommer hända. En slags förvarning?
Denhär gången rann det en tår nerför min kind, och ett par till dagen efter. Men inget mer.
 Ändå så är det djupare denhär gången och jag hade för ett par månader sedan intalat mig själv att den dagen då det händer så tar mitt liv slut. Ty jag hade nästan, lite på skoj, börjat föreställa mig mitt liv tillsammans med det jag förmodligen kommer förlora nu. Hela mitt liv, jag kunde inte se längre än tills det att det försvann.
 Men nu känner jag ingenting. Jag hoppas så innerligt att det inte är en "depressions-bomb" som jag bär på, en sån som innebär att jag en dag kommer vakna och inse vad jag har förlorat och aldrig kommer få igen.
Men nu vill jag bara få det ur världen.
Jag vill börja om. Jag vill vara lika stark som jag en gång intalade mig själv att jag var.
Jag vill bli mig själv igen.

Idag har jag varit med Max yes, det var trevligt. Mjau typ.
Sitter och smaskar på en klubba som jag fick nån gång när Dåler och jag åt pizza.
Jag har grövsta ångest-attacken på gång, över att jag måste skicka in noter till mitt kanske blivande gymnasium tills imorgon, men jag har inte ens valt låt. mmmyes

Jag har varit på g, ack så många gånger, att skriva fetaste inläggen om vad som helst. Men jag orkar aldrig avsluta det jag skriver numera. Och då i sin tur så blir det ju ingenting eftersom jag inte kan lägga upp ett halvskrivet inlägg, det skulle ju bli helt CRrRreeREEEEEeyyYYyyYYYzzzzZZzyyyYYY. 
 Det verkar som så att min kameraladdare har farit sin kos och gömt sig i bråten i mitt rum, och den kommer nog inte komma fram såvida jag inte städar. Så, jag är utan kamera tills det att jag blir på bättre humör och rensar upp skiten här. 
 life sux, ok?
Jag vill ha oändligt med pengar så jag kan köpa en massa filmer och begrava mig i ett berg av täcken tillsammans med två stycker två-liters coca cola och glömma bort omvärlden. En kram skulle också sitta fint.
Nu har jag klippt håret på mina bröder iallafall så lite kosing får jag, men det kommer förmodligen gå åt till Dålers Sweet-16 present. Grattis Dåler btw, måndag den 16e.