Mamma

Bli frisk nu och kom hem, jag saknar dig.

Ars Amandi


Dag 9 – Bild på mig och min bästa vän.


Ni är bäst.


Death.

Jag är närmare än du tror.
Du erkänner mig fortfarande. Men innerst inne tror du att jag glömt just dig.
Det har jag inte.
Jag känner dig. Och jag förlåter dig aldrig.
Om du tänker efter har du redan anat det flera gånger.
- Känt min andedräkt i nacken när du för ett ögonblick tappat balansen högst upp i trappan.
Under sekunden när dina händer tappar ratten på motorvägen.
Och i den kyliga lättnaden när du glömt att blåsa ut stearinljuset som fortsatt brinna på nedervåningen.
Jag räknar dina sekunder och jag ser hur du använder dem.
Ibland sitter jag och lyssnar på vad du tänker.
Och ni tänker så mycket. Och gör så lite.
Och ni irriterar så mycket.
Men inte efter att ni slutar andas. Aldrig då.
Då tänker ni alla samma tanke.
Och det gör många av er tunga att bära.
"Hoppas dem vet hur mycket jag älskar dem"
Jag är mystisk, säger dem.
Ni vill veta varför jag drabbar er och var jag för er efteråt.
Men jag vill veta detta:
Varför väntar ni så ofta tills det är för sent?



Min enda poet är en norsk serietecknare vid namn Lise Myhre.

Love hurts

Singel.
Distans. Det är inte lätt. Det funkade helt enkelt inte för min andra hälft.

Jag tvivlar på att vi kommer att stöta på varandra igen. Och det gör ont. Väldigt ont.

Tack Fredric för den tiden vi hade, jag kommer att sakna dig så mycket. <3
Min älskade lilla Puff.

helvete

Jag trodde att kärleken var något sött
En romantisk dimma av rosa och rött
Blommor, choklad och hålla i hand
Kramar och kanske kyssar ibland

Men så blev jag kär och känslorna svek
Det gjorde så ont att själen skrek
Allt handlar bara om tårar och smärta
Och kvar finns nu bara ett brustet hjärta

Det värmde i hjärtat.


hemma igen!

Öland var vackert i helgen.
Min pojkvän är underbar.
Och det är tungt att vakna utan honom bredvid.

mmmmmmbeeebisss <3


Inte ens en vecka.

Bäbben dog idag.
Han fick vätska i lungorna och kvävdes. Det var det mest smärtsamma jag någonsin bevittnat, att se en liten bäbis förtvivlat kippa efter luft och inte kunna göra någonting. Att hålla honom i famnen hans sista minuter

Men det mest smärtsamma var ändå att lägga ner honom i graven, att skyffla jord över hans mjuka, vita päls. Han var fortfarande varm när jag bar ut honom.
Jag lovade ju att jag skulle ta hand om honom.

Fan. Jävla helvete. Fan.

Vila i frid Bäbben.

om nom nom nom

jag saknar min bebi..uh jag menar min MAN. Min stora, hårda och tuffa MAN!! raah...!










(beeeeebiiiis... <3)

Idag är vår dag från och med idag.

Jag har inte direkt haft så mycket tid att skriva någonting under lovet. Vem vill sitta vid datorn och skriva om vad man åt till lunch eller vad man har på sig när man har en söt pojke i sängen?

Mitt lov har varit helt lagom awesome. Fredric har bott hos mig hela veckan, och vi har inte gjort annat än att bara vara puttenuttiga och druckit coca cola. Men nu har han åkt hem till sitt ödeland, och jag är helt ensam. :'/
Saknar honom redan en jävla massa, men det är ju nyttigt har jag hört. Man uppskattar tiden med varandra mer och blaaaablaaaaahhhhhhhh

11-04-10

RSS 2.0