ikilledmygirlfriend

Jag är närmare än du tror.
Du erkänner mig fortfarande. Men innerst inne tror du att jag glömt just dig.
Det har jag inte.
Jag känner dig. Och jag förlåter dig aldrig.
Om du tänker efter har du redan anat det flera gånger.
- Känt min andedräkt i nacken när du för ett ögonblick tappat balansen högst upp i trappan.
Under sekunden när dina händer tappar ratten på motorvägen.
Och i den kyliga lättnaden när du glömt att blåsa ut stearinljuset som fortsatt brinna på nedervåningen.
Jag räknar dina sekunder och jag ser hur du använder dem.
Ibland sitter jag och lyssnar på vad du tänker.
Och ni tänker så mycket. Och gör så lite.
Och ni irriterar så mycket.
Men inte efter att ni slutar andas. Aldrig då.
Då tänker ni alla samma tanke.
Och det gör många av er tunga att bära.
"Hoppas dem vet hur mycket jag älskar dem"
Jag är mystisk, säger dem.
Ni vill veta varför jag drabbar er och var jag för er efteråt.
Men jag vill veta detta:
Varför väntar ni så ofta tills det är för sent?



Min enda poet är en norsk serietecknare vid namn Lise Myhre.