Tiden går för fort
Det känns som att det var igår som jag med osäkra steg klev upp för trappan till skolan, blev uppropad och gick i samlad grupp till klassrummet i nervös tystnad.
Lekte fåniga men nyttiga namnlekar, packade upp våra första dockor och trängdes vid handfaten för att tvätta dem och rulla våra första curlers. Fick våra saxar och behandlade dem som våra ömtåliga små barn.
Nu plötsligt så är det inte ens en månad kvar tills vi springer ut. Det känns som att allt har gått aldelles för fort, och att jag inte har hunnit med ens i närheten så mycket som jag borde. Jag har inte tänkt på saker som tydligen är självklara, jag har inte gjort saker som jag borde ha avklarat för länge sedan.
Men jag antar att det är ett vanligt misstag, att tro att en har all tid i världen, fast i själva verket så rinner den bara mellan fingrarna.
Lekte fåniga men nyttiga namnlekar, packade upp våra första dockor och trängdes vid handfaten för att tvätta dem och rulla våra första curlers. Fick våra saxar och behandlade dem som våra ömtåliga små barn.
Nu plötsligt så är det inte ens en månad kvar tills vi springer ut. Det känns som att allt har gått aldelles för fort, och att jag inte har hunnit med ens i närheten så mycket som jag borde. Jag har inte tänkt på saker som tydligen är självklara, jag har inte gjort saker som jag borde ha avklarat för länge sedan.
Men jag antar att det är ett vanligt misstag, att tro att en har all tid i världen, fast i själva verket så rinner den bara mellan fingrarna.
Kommentarer
Trackback
