Bakfylla och ösregn.
Det är ju knappt så att jag minns det. Jag köpte en liter smuggelvodka, det var inte igår minsann. Och jag förstår nu varför jag slutade att göra det. Jag har nog aldrig varit så borta i skallen förut, en gång möjligtvis.
Jag ramlade ner för ett berg, och det gjorde inte ens ont. Jag vaknade hemma hos Tobbe med blåa ben och blodiga knogar, knappt medveten om hur jag kom dit. Eller, jag vet ju att jag tog tåget från karlberg, men det gick förvånansvärt fort. Efter circa fem timmars sömn (10 timmar för lite efter en suparkväll som denna) så tvingade jag mig hem, för jag skulle ju bygga en sträcka staket på 150 meter. Bank...bank...bank... Sen öppnade himlen sig och släppte ner alla jordens smälta glaciärer över oss, och i den åskan skulle jag ha kunnat återuppliva Frankensteins monster. Jag kan ju säga att jag inte var på topp.
Men nu mår jag fint!
Jag och Isabelle, innan helvetet bröt ut.
Jag ramlade ner för ett berg, och det gjorde inte ens ont. Jag vaknade hemma hos Tobbe med blåa ben och blodiga knogar, knappt medveten om hur jag kom dit. Eller, jag vet ju att jag tog tåget från karlberg, men det gick förvånansvärt fort. Efter circa fem timmars sömn (10 timmar för lite efter en suparkväll som denna) så tvingade jag mig hem, för jag skulle ju bygga en sträcka staket på 150 meter. Bank...bank...bank... Sen öppnade himlen sig och släppte ner alla jordens smälta glaciärer över oss, och i den åskan skulle jag ha kunnat återuppliva Frankensteins monster. Jag kan ju säga att jag inte var på topp.
Men nu mår jag fint!
Jag och Isabelle, innan helvetet bröt ut.
Kommentarer
Trackback
