bluö

Det är något djävulskt med måndagar alltså. Jag kan inte gå upp. Det tar bara stopp, hjärnan kan inte tänka och kroppen kan inte röra sig. Jag hör inte alarmet, men har ändå tydligen stängt av det i sömnen.

Sen när man vaknar klockan 11.57 så finns det ingen mening liksom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0