ikilledmygirlfriend

Jag fick precis en inbjudan till en faceook-grupp som hette "Hurfan kunde jag gilla honom/henne??"
Och jag blev så arg.
På att vissa skäms över att de har haft känslor för någon, och försöker dölja det. Vad finns det att skämmas för?
Visst, man kan bli kär i idioter, men det finns alltid något som man faller för hos de idioterna. Man blir inte bara kär i vem som helst och inte fattar någonting.

-Var inte du tillsammans med honom förut?
-Joo faaan fattar inte vad jag höll på med, han är så jävla äcklig.
Men medans de var tillsammans så var han världens sötaste kille som hon älskade.

Min första riktiga kärlek var en underbar kille, som jag trodde att jag skulle vara med för evigt.
Men han var helt enkelt inte den rätte för mig. Och jag skäms inte för att jag hade känslor för honom, och jag försöker inte sudda ut honom ur mitt minne, bara för att vi inte är tillsammans idag. Jag tycker inte att han är äcklig, han var bara inte den rätte. Och jag ångrar ingenting.

Men folk är så fega, och vågar inte erkänna att de kan känna någonting över huvud taget. Man vill vara den starka personen som inte bryr sig. De som inte vågar erkänna att de faktiskt är människor, som känner, gråter och skrattar. Som älskar.

De fega.