Made the day and also killed it

Det är ju så jävla typiskt att när vääärldens snyggaste rocker-snubbe inte bara sätter sig bredvid en på bussen, utan också börjar snacka med en så har man inga ögonbryn, hår som man somnat med  medans det var blött och inte brytt sig om att borsta och trasiga, urtvättade jeans-leggins som man borde ha slängt för länge sedan. Till råga på allt så går man av mitt ute i ingenstans och det sista man säger är "nu ska jag gå och rida på pållehesten".

En dag, så kanske vi ses igen...på buss 524 mot Vallentuna... *suckar romantiskt och åtrovärt och blickar ut över den stjärnbeströdda himlen* Känner mig som om jag vore 14 på nytt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0