Just pull the trigger
Jag är sjukt trött på det mesta just nu..
Helt slut i både kropp och själ efter flera veckor av slit och för lite sömn. Jag är helt kluven och vet inte vad jag vill göra längre, det känns sjukt jobbigt när jag tänker på att jag kommer att gå i skolan i nästan två och ett halvt år till och inte kan göra så mycket annat under den tiden eftersom tiderna inte tillåter det.
Jag går upp, för tidigt för att vara pigg och utvilad och för sent för att hinna göra någonting vettigt innan jag åker, jag tillbringar mina fyra timmar om dagen, ibland mindre, i skolan och kommer hem för tidigt på kvällen för att kunna gå och lägga mig och för sent för att kunna göra någonting vettigt, jag går och lägger mig för sent eftersom "jag ska ju ändå inte gå upp tidigt", och sen börjar det om.
Just nu vill jag bara åka bort någonstans. Inte på någon tillfällig flykt utomlands som jag måste återvända ifrån eller så. Jag vill bara hoppa av skolan, ta ett jobb som lärling någonstans och bo i en städskrubb tills jag har tjänat ihop pengar för att faktiskt flytta någonstans och starta mitt nya liv. Jag är bara så trött på att dela hus med fyra personer och behöva dela allting.
Jag vill stå på mina egna fötter, och dirigera mitt eget liv. Även om det går åt helvete.
Och singellivet börjar slå tillbaka på mig nu. Jag har gått så länge och bara njutit av att vara fri och göra vad jag vill, utan några som helst skyldigheter eller skuldkänslor. Men vissa gånger så önskar jag att jag hade någon att falla tillbaka på. Någon som jag bara kan krypa upp i famnen hos när allt går käpprätt åt skogen. Någon att tycka om, och bli omtyckt av.
Men samtidigt så vill jag inte ta åt mig det. Det har aldrig funkat för mig, och jag vill inte chansa på att det kommer göra det heller.
Helt slut i både kropp och själ efter flera veckor av slit och för lite sömn. Jag är helt kluven och vet inte vad jag vill göra längre, det känns sjukt jobbigt när jag tänker på att jag kommer att gå i skolan i nästan två och ett halvt år till och inte kan göra så mycket annat under den tiden eftersom tiderna inte tillåter det.
Jag går upp, för tidigt för att vara pigg och utvilad och för sent för att hinna göra någonting vettigt innan jag åker, jag tillbringar mina fyra timmar om dagen, ibland mindre, i skolan och kommer hem för tidigt på kvällen för att kunna gå och lägga mig och för sent för att kunna göra någonting vettigt, jag går och lägger mig för sent eftersom "jag ska ju ändå inte gå upp tidigt", och sen börjar det om.
Just nu vill jag bara åka bort någonstans. Inte på någon tillfällig flykt utomlands som jag måste återvända ifrån eller så. Jag vill bara hoppa av skolan, ta ett jobb som lärling någonstans och bo i en städskrubb tills jag har tjänat ihop pengar för att faktiskt flytta någonstans och starta mitt nya liv. Jag är bara så trött på att dela hus med fyra personer och behöva dela allting.
Jag vill stå på mina egna fötter, och dirigera mitt eget liv. Även om det går åt helvete.
Och singellivet börjar slå tillbaka på mig nu. Jag har gått så länge och bara njutit av att vara fri och göra vad jag vill, utan några som helst skyldigheter eller skuldkänslor. Men vissa gånger så önskar jag att jag hade någon att falla tillbaka på. Någon som jag bara kan krypa upp i famnen hos när allt går käpprätt åt skogen. Någon att tycka om, och bli omtyckt av.
Men samtidigt så vill jag inte ta åt mig det. Det har aldrig funkat för mig, och jag vill inte chansa på att det kommer göra det heller.
Kommentarer
Trackback
