Jag har aldrig varit så rädd

..och svettig!
Jag skiner som en hockeyspelare, i kolsvarta natten. När fan började det bli mörkt på kvällarna igen?!?
Jag har cycklat, ensam, genom bäcksvart mörker och blivit förföljd av en bil och trott att alla fotgängare skulle hoppa på mig. Jag vet inte hur jag orkade, jag kommer inte ens ihåg att jag andades. Stället där gatulyktorna slutar och grusvägen som leder hem till mig börjar såg ut som ett svart hål. Jag såg inte var vägen slutade och skogen började. Jag veet att det inte finns björnar här men tänk OM en vilsen, hungrig jävel skulle hoppa fram och äta upp mig?!?!
Fyfan alltså. Nu ska jag duscha innan det blir en pöl här i sängen.

Langar en bild på min sidecut som jag totalförstörde igårkväll. Hur stora är oddsen att just den kvällen då jag har hinkat i mig mer än två liter vin, så är det en snubbe som har med en rakapparat till tanto, och ger den till mig?
KUL  VA? Go ahead, skratta åt mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0