ikilledmygirlfriend

Vafan är det jag håller på med?
Saker som jag aldrig tänkt mig skulle hända, eller ens ville, är nu faktum och permanenta delar av mitt liv.
Och jag har valt det själv.

Tänker jag mig inte för längre? Har jag någonsin tänkt mig för, undrar jag nu?
Hur tänkte jag? Ångrar jag mig?
Eller är jag bara rädd att jag ska sumpa saker och ting?

Men jag känner ingen ångest.
Jag känner ingenting.

Skulle jag ångra mig? Jag vågar inte. Vågar inte ta chansen.
Jag är fast nu, och jag kommer inte loss. Inte förens hjärtat går i tusen bitar. Om ens då.