Jävla hora

Jag har alltid varit en sån person som kan stå ut med det mesta, även om jag inte gillar det. Men när det gäller personer som jag inte gillar, så är det en helt annan femma.

Från första till tredje klass så gjorde jag absolut ingenting i skolan, för jag hatade min lärare. Jag bytte tillochmed skola bara därför. Nu i efterhand så tycker jag ju att jag var trångsynt och lite dum, men vafan jag var ju bara åtta-nio år. Kristina var ju typ världens gulligaste tant som cycklade från Spainen till Sverige och var ett miljö-freak.

Men det är inte i lågstadiet längre. Det är hemma. I mitt hus.
Jag har ingen lust att hjälpa till med någonting längre, och det är för att han bor här. Och eftersom jag inte hjälper till så får mamma mer jobb och blir ledsen på mig, och det förvärrar hennes och min relation, vilket gör att jag vill hjälpa till ännu mindre och mår ännu sämre.

Nu går det inte att bara säga "Mamma, jag vill byta skola", och sen fixar vi det. Nej jag är fast här. Fast, ända tills jag har tjänat ihop en jävla massa pengar och fyllt en jävla massa år, så att jag kan dra.

Varje dag med dig är tortyr, ser jag dig så vänder jag och går tillbaks till mitt rum. Och här kan jag sitta så länge det håller mig på avstånd från dig. För jag behöver inte dig, du har inte gjort dig förtjänt att jag ska kalla dig pappa längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0