Finns ingen utväg ur mörkret
Även om man kan tycka att alla människor, tex tjejer i 14-16 års åldern, ser likadana ut nuförtiden, dvs likadana kläder, samma frisyr etc, så har alla ändå någonting som är unikt för just en själv.
För vissa skiner det ut mer, och vissa märks det knappt. Men det finns alltid något.
Någonting som utmärker en person. Som gör att man sticker ut, även om man ser likadan ut som sina vänner och folket omkring en. Alltid finns det något.
Men hur kan det tänkas kännas, om detta något som alltid varit ditt, som ingen annan förstått sig på, och kanske till och med påstått att de ogillat, sakta sakta kopieras? Ja, precis. Kopieras.
Härmas! När någon försöker efterlikna just det som gör dig till dig, vartefter att det unika med just dig sakta bleknar bort.
Glöms bort..
Du vet inte vem du är. Och ingen annan känner igen dig längre.
Vad ska man göra?
