Min rygg har aldrig gjort så här ont
Hade engelska i ca 30 minuter idag, enda lektionen. Kom till skolan tio över tre, och gick där i från kvart i fyra. Gick och handlade med Isabelle, typ som vanligt, och åkte sedan och jobbade. Och fyfan vad jag har jobbat, hårt och länge. Packat presentkorgar och plastat in dem, och sedan packat en massa presentlådor. Tog dock inte kort på dem när de var klara, jag var så slut att jag knappt kunde stå upp.
Efteråt hände det dock något konstigt...
Jag gick ut lite tidigare än mamma, för att hinna ta en cigg. Jag tar fimpen som jag har, och väntar. Ingen mamma. Tar sedan en till cigg, och då börjar det snöa och blåsa ordentligt. Jag sätter mig på en finslipad sten och ringer, hon säger att hon kommer om två minuter.
Men, när jag lägger på så svartnar det för ögonen. Jag kan knappt andas och det känns som att min mage vill vända sig ut och in. Jag vet inte var jag tittar, för jag ser ingenting, folk runt omkring måste trott att jag var knäpp eftersom jag satt och vinglade på dendär stenen mitt i snöstormen. Helt plötsligt sitter jag intill huskanten på den blöta trottoaren, på andra sidan gatan, jag har ingen aning om hur jag kom dit. Jag kommer bara ihåg att jag ramlade stuprak ner i snön, och sen belv det helt svart. Väskan glömde jag på andra sidan, vid stenen.
Som tur var så kom mamma tillslut och räddade mig.
Men det som är läskigast är att det inte är första gången som det här händer.
