Några juveler i min artist-samling, samtidigt!
En låt-cover kan turn out good, men man kan aldrig göra en låt bättre än originalet. Det spelar ingen roll om det är en bättre sångare eller om ljudet är av bättre kvalitet. Jag vet inte varför, men det är bara så. Det kan ju vara lite att jag tycker att om man "snor" en låt från en annan, äldre/bättre, artist så sjunker standarden på den. Hur bra den än är, och hur bra den snoende artisten än gör den. Såvida det inte är en tribute till den äldre/bättre artisten.
Eller en massa artister som går ihop, och sjunger något så vackert som det här. I den här låten medverkar bla Elton John, Rod Stewart, Ozzy Osbourne, Kelly Osbourne, Steven Tyler, Slash m.fl
Nackdelar:
1. Låten, som ursprungligen är skriven av Eric Clapton, är tillägnad hans fyraårige son som föll ut genom ett fönster på 53:e våningen och dog. Därför kan man ju ha delade känslor om hurvida det är rätt, fel eller schysst att ta låten och tillägna den till något annat än det den faktiskt var skriven till.
2. När den svarta tjejen (som jag tror är Mary J Blidge) börjar skrika så sabbas hela låten och öronen liksom drar ihop sig. De tio-femton sekunderna kunde de gärna ha skippat.
Kommentarer
Trackback
