Mainstream is a crime
Jag skaffade min första blogg augusti år 2007. Ett år senare skaffade precis varenda tjej i 13-16 års åldern en blogg. Att jag då reklamerade min blogg och uppdaterade så verkade det ju såklart som om jag var en av de som hoppat på trenden. Och sådant avskyr jag. Så, jag bloggade inte lika ofta som jag egentligen skulle kunna gjort, och jag reklamerade knappt. Vilket gjorde att bloggen inte alls kom någonstans, och med det så blev den mer som en tidsdödare än ett tidsfördiv/hobby. Det känns ju ganska tråkigt?
Men maintream är något jag verkligen tycker illa om, eftersom jag är en väldigt originell liten flicka. En sån liten flicka som klipper sönder sina kläder för att ingen skall ha några som ser likadana ut. I detta dagsljus så har ju saken förvärrats. Alla som går runt här i Stockholms trakter ser exakt likadana ut. Samma kläder, frisyr, precis samma ideal.
Ändå så säger alla "ingen är som mig" "jag har min egen stil" "det finns bara en som jag", självklart så är vi alla olika men det är dock vita lögner som sipprar ur deras identiska små munnar. För jag tycker inte att om man rättar sig efter alla andras ideal, klär sig på ett sätt som måste godkännas av din omgivning, lever samma dag om och om igen och anpassar sig efter sin omgivning, istället för att anpassa omgivningen, så är man inte "one of a cind". Inte på riktigt.
Nu har de flesta lagt ned sina bloggar, eftersom det som sagt bara var en trend. Men det finns dock ett par stycken som fortfarande har full aktivitet. Detta är de som är fulla av ambition och vilja, eller helt enkelt de som är utstötta och inte har något annat att göra. Eller som jag själv, någon som sitter i sängen klockan två på natten och dikterar sina tankar.
Hursomhaver, de ambitiösa unga damernas bloggar tycker jag inte är så mycket att läsa. Rosa bakgrunder, en massa bilder på sig själva och snirkliga bokstäver. Inläggen varierar från "idag har det inte hänt någonting" och "dagens outfit(följt av en helkroppsbild med kläder från H&M och gina tricot). Men ändå lockar det läsare, och faktiskt så gillar folk att läsa det. Vilka är det? Flera, dock yngre kanske, modebloggare? Som söker inspiration?
Sådana läsare intresserar inte mig, faktiskt så är jag inte ute efter att bli populär och hamna på topplistor. Jag skriver bara, det är allt. Ibland blir det bra, och ibland blir det inte bra.
Som dethär inlägget, känns som åttio rader med tjabbel för att fylla ut min blogg.
Men det är bara vad mitt öga skådar.
Over and out, I killed my Girlfriend.
Men maintream är något jag verkligen tycker illa om, eftersom jag är en väldigt originell liten flicka. En sån liten flicka som klipper sönder sina kläder för att ingen skall ha några som ser likadana ut. I detta dagsljus så har ju saken förvärrats. Alla som går runt här i Stockholms trakter ser exakt likadana ut. Samma kläder, frisyr, precis samma ideal.
Ändå så säger alla "ingen är som mig" "jag har min egen stil" "det finns bara en som jag", självklart så är vi alla olika men det är dock vita lögner som sipprar ur deras identiska små munnar. För jag tycker inte att om man rättar sig efter alla andras ideal, klär sig på ett sätt som måste godkännas av din omgivning, lever samma dag om och om igen och anpassar sig efter sin omgivning, istället för att anpassa omgivningen, så är man inte "one of a cind". Inte på riktigt.
Nu har de flesta lagt ned sina bloggar, eftersom det som sagt bara var en trend. Men det finns dock ett par stycken som fortfarande har full aktivitet. Detta är de som är fulla av ambition och vilja, eller helt enkelt de som är utstötta och inte har något annat att göra. Eller som jag själv, någon som sitter i sängen klockan två på natten och dikterar sina tankar.
Hursomhaver, de ambitiösa unga damernas bloggar tycker jag inte är så mycket att läsa. Rosa bakgrunder, en massa bilder på sig själva och snirkliga bokstäver. Inläggen varierar från "idag har det inte hänt någonting" och "dagens outfit(följt av en helkroppsbild med kläder från H&M och gina tricot). Men ändå lockar det läsare, och faktiskt så gillar folk att läsa det. Vilka är det? Flera, dock yngre kanske, modebloggare? Som söker inspiration?
Sådana läsare intresserar inte mig, faktiskt så är jag inte ute efter att bli populär och hamna på topplistor. Jag skriver bara, det är allt. Ibland blir det bra, och ibland blir det inte bra.
Som dethär inlägget, känns som åttio rader med tjabbel för att fylla ut min blogg.
Men det är bara vad mitt öga skådar.
Over and out, I killed my Girlfriend.
Kommentarer
Trackback
